Ännu en härlig dag...
Det vankas rotmos och fläskkorv idag.
Doftar ljuvligt vill jag lova.
Jag har haft några hektiska dagar.
Hade en bokförsäljning i biblioteket går.
Och då ska böcker tas ut och avregistreras.
Då passade jag ju på att städa bland hyllorna och böcker,
Drog igång inventeringen samtidigt.
Det har blivit några extra timmar men det har varit jätte kul.
Hade med mig "bokrådet" som hjälp.
En elev från varje klass som fick vara med och agera försäljare.
Dom var otroligt duktiga och jag tror de flesta tyckte att det var roligt.
Alla hann inte med att köpa så jag har lovat en liten "försäljningshörna"
i biblioteket nästa vecka.
Igår efter försäljningen var jag och handlade lite grejer
som ska göra att det blir ännu mer trivsamt i vårt bibliotek.
Imorgon ska jag ha semester och bara vara.
Annah och jag ska åka och klippa katterna i morgon eftermiddag.
Sist vi gjorde det så skrek Smirre som en gris.
Han gillade inte att bli badad nämligen.
Dagarna och veckorna rullar på.
Det är bara två veckor till skolavslutningen nu.
Ska bli så härligt att få vara långledig snart.
Den här sommaren kommer nog att bli underbar.
Hoppas på mycke sol gör jag.
Vi har varit ut till stugan några gånger och jag ser fram emot
en fin sommar där.
Det är så mycket som har "fallit på plats" i mitt liv.
Och jag är så lycklig och så tacksam för allt.
Jag har fått en cykel och det är så härligt att kunna cykla igen.
Det har stärkt min muskel i benet som krånglat.
Nu ska jag bara få en bättre balans också.
Men det går åt rätt håll.
Jag mår helt enkelt toppenbra mentalt.
Det påverkar ju också min kropp på ett bra sätt.
Att leva med daglig värk det har jag lärt mig.
Och min smärt tröskel är ganska hög, enligt smärtmottagningen.
Men det blir nog så när man går länge med värk och muskel kramper.
Men helt klart så påverkar ju sinnestillståndet det hela.
Mina tankar går så ofta till dem som kämpar
och inte har det lugnt och tryggt kring sig.
Alla barn som far illa .
Jag tjatar om det men det kan nog aldrig sägas för mycket.
Det är bara DU som kan förändra dig själv och din situation.
Man kan aldrig förändra en annan människa.
Det är bara DU som kan se till att DU själv mår bra.
Har man barn så har man ett ansvar att se till att barnen har det bra.
Men då måste man ju själv må bra först.
Barn känner av, läser av och har väldigt "stora öron".
Det är inte meningen att barnen ska skydda sina föräldrar.
Det borde ju självklart vara tvärt om.
Jag vet vad jag pratar.
Efter allt som varit så har jag fortfarande en tendens
att klandra mig själv för att jag inte tog tag i mitt liv tidigare.
Men det var ju inte förrän efter min behandling som jag såg
och förstod helheten.
Och det är aldrig försent att börja om och
aldrig för sent att ta tag i det man behöver förändra.
Jag är så oerhört tacksam för mitt liv.
Är så otroligt stolt över mina fina barn.
Är så lyckligt lottad som träffat den mest underbara kärleken..
Jag är 50+ och känner att jag fått ett underbart liv.
Så NEj... det är aldrig försent.
Jag började på en helt ny bok..
På ett helt blankt blad.
På ett helt blankt blad.
Och jag är sååååå lycklig!!
