Så var det fredag....
Så har ännu en vecka sprungit i väg.
Har haft fullt upp med att försöka lära mig och
få ordning på det nya bibliotekssystemet.
Roligt, arbetssamt och utmanande.
Det blev en krångligare historia än vad de trodde.
Men skam den som ger sig.
Jag har ändå det bästa jobbet och jag älskar utmaningarna.
Jag har haft väldans ont i ryggen,muskler och leder.
Var på behandlig på smärtmottagningen i onsdags .
Då släppte krampandet, så skönt.
I torsdags, då gick jag och ramlade, hemma , inne.
Skulle dra igen balkongdörren.
Den har varit trög och handtaget har suttit lite vickigt.
Jag har dragit åt skruvarna två gånger.
Så när jag skottat klart och gick in, då var den extremt svår att stänga.
Så jag tog i med båda händerna, allt vad jag kunde.
Och vad händer....
Jo handtaget lossnade med skruvar och allt.
Jag flög baklänges i golvet och slog i höft, rygg och axel.
Så nu gör det ont... men inget verkar brutet i allafall.
Lite svullen, öm och svårt att röra mig ordentligt.
Men det hindrade inte mig från att åka och hälsa på
farmors gullhjärta i går.
Hon har blivit så stor och pratar som bara den.
Vi lekte affär, hade picnic och läste och sjöng.
"Fajmoj, ja vill bo i ditt hus"...
Då smälter man ju bara.
Och sen när hon grät när jag skulle åka hem.
Har kunnat stanna längre och gått hem om jag lyssnat
till mitt hjärta.
Men vi ses snart igen.
Har fått lite konstverk som hon gjort åt farmor.
Och det pryder köket nu.
Jag har ju träffat mormors gullhjärta oxå.
Han växer och frodas.
Ska dit en stund i morgon.
Ja..nu är det helg och jag vilar min onda höft.
Skidskytte på tv och sy lite på gardinerna är planerna.
Jag mår bra inombords även om tankarna fladdrar ibland.
Jag har ett eget hem.. med det viktigaste man behöver.
Det som saknas får jag köpa lite i taget.
Blir bättre för varje månad som går.
Även om det ibland känns tungt och jobbigt.
Jag försöker släppa det jag inte fick med mig
och allt det jobbiga som varit de senaste månaderna.
Men det är svårt ibland.
Hade ett trevligt telefonsamtal med en verklig vän.
Det betydde oerhört mycket för mig.Och jag ser fram emot att träffas.
I nöden prövas vännen och det är verkligen sant.
Och tiden läker alla sår sägs det oxå.
Jag är den jag är och vill heller inte vara någon annan.
Jag försöker ge av mig själv och ställa upp för den som behöver.
Kan jag på ett eller annat sätt underlätta för någon så gör jag det.
Så har det varit i alla förhållanden jag haft,
familj, partner, arbetskamrater eller vänner.
Ibland har jag gett så mycket av mig själv för att andra ska må bra
att jag glömmer bort mig själv.
Jag har haft svårt att säga nej, stop, jag vill inte eller sluta,
i vad det än gällt.
Allt för att andra ska må bra.
Då tappar man bort sig själv till slut.
Ha nu en trevlig helg och ta hand om varandra.
