Vintern är verkligen här nu.....
Efter en hostig natt så vaknade jag före fem av att någon skottade.
Men före klockan sex var kaffepannan på.
Vi har en tendens att vakna tidigt.
Men så somnar vi rätt tidigt också.
Frukost och tretår och fyrtår... och lite till kaffe.
Ligger i soffan och hostar.
Är så less på att vara febrig, förkyld och hostig nu.
Var till HC i går.
Rosslande ljud på höger lunga...
Har du astma?.. Nää.
Men ändå skulle jag inhalera .
Blev det bättre , nä.. och det rosslade fortfarande.
Det är en rejäl förkylning.. ja det sa jag ju.
Men det är ett virus, inget pc, kom tillbaka om du blir sämre.
Suck och stön....
Jaa... som sagt var, bara gilla läget och vänta ut det.
Så nu myser jag lite och tittar på snöflingorna genom fönstret.
Det sprakar i kakelugnen och det är nyhetsmorgon på tv.
Jag har varit duktig och jobbat lite hemma också.
Skrivit klart en utvärdering .
Vi har en klass på skolan som gått till kvartsfinal i vi i femman.
Så jag ska ha en lektion med dom om svenska barnboksförfattare.
Så nu håller jag på och tar fram fakta om våra
mest kända svenska barnboksförfattare.En rolig utmaning!!
Idag ska jag plocka bort lite tomtar tror jag.
Plockar i min egen takt.
Ljusstakarna får nog stå kvar ett tag.
Nu när det verkligen är vinter ute så är det så mysigt.
I går fick jag en bild på en av våra katter vi haft.
De som tog katterna ångrar sig inte.
En bebis har kommit till familjen men det bryr sig inte Bailan och Smirre om.
De sover . äter och växer!!
Vi har alla gått vidare i våra liv.
Det var en mysig tid och ett stort sällskap.
Men livet förändras och det var väl kanske egoistiskt att
göra som vi gjorde.
Men vi såg till att missarn kom till ett bra hem och alla
blev glada och nöjda.
Varit värst för Annah tror jag...
Men hon har en lillebror som inte kan hälsa på henne
om hon har pälsdjur.
Så det blev till det bästa för alla.
Det bästa ja....
Bjuder på en bild på mig och kärleken.
Det är väl "fjortisvarning" när man gör så.
Men se det bryr jag mig inte om.
Mår man så bra som jag gör nu så blir man lite galen kanske.
Eller snarare så bevarar man nog barnasinnet längre.
Vi beundrar våra föräldrar som fortfarande håller ihop.
Det är väl tanken när man ger sig in i ett förhållande.
Att kunna vårda, ta hand om och växa tillsammans.
Att kunna dela allt.
Tänker inte fördjupa mig i det, för det har jag gjort så många gånger.
Ta hand om varandra!!
