Så var det helg igen....
Veckorna bara rusar fram.
Snart så är vi innne i maj månad.
Det har varit fullt upp på jobbet.
Nästa vecka ska jag börja plocka ut böcker
till årets bokförsäljning.
Något som alla elever ser fram emot varje år.
Alltid lika roligt.
Bokrådet förbereder försäljningen med att göra skyltar dom
sätter upp runt om på skolan.
Sen får dom oxå vara med och sälja när dagen kommer.
I veckan som gått har jag oxå träffat mormors gullhjärta
några gånger.
Han är som en lite solstråle med ett envist humör.
Och han växer så fort.
Redan 9 månader.
I går var det AW med jobbet och jag var med ut en stund.
Roligt och trevligt att träffas utanför jobbet.
Ser redan fram emot nästa fest.
På fm idag kom farmors gullhjärta på besök.
Vi åkte buss till Hemsta och gick sen till
Plantagen och köpte två blommor.
Sen gick vi till Donken och åt lite.
"vi har varit på restaurang" sa Signe.
Åkte buss hem igen och var sen ute och lekte i
två olika lekparker.
Efter det gick vi hem och fikade på balkongen.
Mys pys på hög nivå.
Vi lekte dr sen och gosdjurena har fått både
plåster, bandage, sprutor och medicin.
Nu har lillhjärtat åkt hem och farmorshjärtat är överfyllt igen.
Jag är verkligen lyckligt lottad.
Att få vara farmor och mormor är verkligen underbart.
Närheten till min familj är viktig.
Källan till min glädje och kärlek.
Visst har jag jobbiga stunder , precis som alla.
Och visst slår jag på mig själv ibland.
Jag kan älta och förbanna det som varit.
Men det hjälper ju inte direkt.
Att försöka släppa ilskan och gå vidare.
Att se fram emot ljusare tider.
För jag vet ju att snart så vänder det.
Jag har haft min period av kämpande.
Har vridit och vänt på varje krona.
Och hade jag inte varit så korkad och
försökt hjälpa andra komma på fötter, så hade
jag varit helt skuldfri nu.
Men en sak vet jag med säkerhet.
Inga pengar i världen gör en lycklig.
Klart att det underlättar att vara rik.
Men jag är hellre rik på kärlek och närhet
till de som betyder allt för mig.
Jag har inte alltid kunnat ge mina barn det finaste eller det
senaste av det materiella.
Men jag har alltid funnits där när de behövt mig.
Och det kommer jag alltid fortsätta med så länge jag lever.
Jag har formats till den människa och mamma jag är i dag.
Och jag har formats av allt jag varit med om och upplevt.
Både positivt och negativt.
Var nu rädda om varandra.
Ta inte varandra för givet.
