Solen skiner och fåglarna kvittrar.....
Våren är på väg.
Sol och fågel kvitter ute.
Men ändå så infinner sig inte vårkänslorna.
Varför?...kan man undra.
Det har varit en märklig start på året.
Med många blandade känslor som såklart påverkar.
Glädjen över ett till barnbarn.
Sorgen över att pappa gått bort.
Saknaden och tomheten som kommer över en varje dag.
Oron över pandemin.
Rädslan för att bli sjuk.
Det känns som livet stannat upp.
Hela tiden så matas man med nya fakta
om corona och covid-19.
Slår av tv:n.
Vill inte höra egentligen,
men det går inte att skärma av sig.
Man väntar på att det ska komma positiva nyheter.
Att det stannat upp, att det är över.
Jag satte mig själv i karantän två veckor före påsk.
Mamma kom och hämtade mig och jag tillbringade påsken hos henne.
Jätte mysigt!!
Var till pappas grav några gånger oxå.
Så ofattbart.. finns inga ord.
I onsdags var jag ut till Eric med familj.
Hämtade Signe på förskolan.
Så mysigt!!
Vi ritade, "degade" lite, var ute och blåste såpbubblor.
Hon badade och lekte i badkaret.
Farmors gullhjärta har blivit så stor.
Hon är så goo och fin!
Lillebror Arvid är farmors lilla gullhjärta.
Så glad och go.
Jollrar och skrattar.
Han är sååå söt.
Lockigt, hår där också.
Hade en mysig dag.
I går var jag till jobbet en sväng.
Städade i biblioteket och tittade lite på
utbudet av nya böcker som ska beställas.
Sen var jag och hämtade mormors gullhjärta på förskolan.
Han hade väntat hela dagen på att mormor skulle hämta.
Han är så glad och go.
En riktig charmör.
Vi lekte och busade.
Ringde face time till "mommo Kain".
Jag är så tacksam för mina barn och barnbarn.
Den glädjen, kärleken och lyckan är obeskrivbar.
När rädslan och ångesten kommer,
så får man plocka fram det som betyder mest för en.
När jag inte kan sova så tittar jag på kort på barnen och barnbarnen.
Jag har också en tendens att analysera allt,
på gott och ont.
Har svårt att stänga av det som händer.
Skriver dikter för att skriva av mig.
Att sätta ord på alla tankar och känslor är bra.
"I kroppen bor så många många känslor,
det är glädje, oro, sorg och lycka..
Jag stannar upp och stilla undrar
Är det känslorna som livet ska smycka..
Vad händer nu, vad händer sen
En rädsla stor för, vad som sker..
Någon dör och någon kämpar
En oro för allt det jag ser...
Jag vill skratta, jag vill skrika och gråta.
Jag vill tänka på nått som är bra...
Får inte tappa hoppet.
Snart kommer en bättre da´.."
Töntigt kanske men det hjälper mig i alla fall.
Sen har jag köpt och satt upp två stora tavlor.
Dörrar mot ljuset..
Påminner mig om att hoppet lever och att det blir bättre.
Vi vet inget om morgondagen.
Var rädda om varandra.
