2020 går mot sitt slut....
Sista dagen på året.
Ett år som verkligen inte varit som det brukar.
Nu hoppas vi på ett bättre år!!
Vi välkomnar 2021 och håller ute och håller avstånd.
Ett riktigt skitår, enligt mig.
Men det började positivt ..
Mitt tredje barnbarn föddes i januari.
Efter det så har det varit mycke sorg och sjukdom.
Sådant man inte är förberedd på.
Pappa somnade ju in 1 februari..
Jag visste att det skulle komma.
Men den känslan av sorg, saknad och tomhet.
Det definitiva avskedet.
Ja .. det går inte att beskriva.
Sen kom corona.
Det slog ner som en bomb.
Inget blev som det skulle, känns det som.
Annan sorg i släkten och sjukdom kantade året.
Själv gick jag omkring och var livrädd för att bli sjuk i corona.
Nu på hösten när den andra vågen kom, då stramades tyglarna åt.
Har verkligen levt efter restriktionerna.
Handlat på nätet , bara träffat tre personer.
Mitt i allt nu i november så blev jag jätte sjuk..
Men inte i corona.
Trodde först det var magsjuka.
Vaknade och kände att det virvlade till i magen.
På väg till toa tuppade jag av..
Kröp ut i badrummet..
Hamnade på badrumsgolvet.
Jag trodde jag skulle dö.
Och för att inte vara alltför detaljerad, men ändå berätta så
Jag kräktes inte.. utan.. ja ni förstår.
Men jag förlorade blod oxå.
Ambulans till akuten..
Som skickade hem mig och sa att jag skulle kontakta HC.
Dit fick jag komma dagen efter.
Crp 124 och hög feber.
Sjuktransport till sjukhuset igen.
Eftersom jag hade feber så blev det covidtest och isolering.
Efter 15 timmar på akuten (51 timmar sen jag åkte in första gången ) och en röntgen av magen,
så blev jag inlagd med dropp och penicillin, intravenöst, var åttonde timme.
Kände mig som en nåldyna..
Hade en inflammation i tarmen.
Att man kunde bli så sjuk av det hade jag ingen aning om.
Efter 6 dagar med dropp och diverse undersökningar fick jag åka hem.
Efter biopsi svar satte medicin in, IGÅR !!.
Fler undersökningar väntar och ett svar på vilken inflamationssjukdom jag fått.
Tydligen är det kroniskt...
Sjukskriven till 17 januari som det är nu.
Hela den här händelsen har verkligen skakat om mig.
Jag har inte skrivit och önskat god jul.. som jag brukar.
Min bästa vän har varit soffan.
Fick dödsångest och trodde jag skulle förblöda.
Rädd för att det skulle vara en dödlig sjukdom.
Nu kan jag slappna av lite mer.
Det är något man kan medicinera, hantera och lära sig att leva med.
Och det är jag ju van med sen tidigare.
Så det är bara att gilla läget.
Inget blev som det skulle till jul.
Ingen pyntning, inga julgardiner och ingen stor städning.
Följa restriktionerna och tänka om.
Var hos Annah med familj på uppesittarkvällen, Johan var också med.
Fick se Wilmers glädje över julklapparna.
Sov över till julaftonen och vi åt grötfrukost.
Sen skjutsade dom hem mig.
Facetimade med med Eric med familj.
Fick i allafall se och prata med barnbarnen.
Sen dess har jag varit hemma och umgåtts med mig själv.
Och har haft en enorm hjälp av Annah med familj.
Dom har hämtat mig från sjukhuset och kommit dit med
lite personliga kläder och annat.
Jag har näthandlat maten samtidigt som dom.
Och så så har dom har kört hit det åt mig.
Dom har skjutsat mig till apoteket.
Ja.. helt enkelt funnits där för mig.
Är så enormt tacksam för det.
Tack räcker inte..
Får bli något trevligt när jag är frisk och vi kan träffas.
Nu har det varit elände så det räcker.
Nu blickar jag framåt.
2021 kan bara bli ett bättre år.
Ser fam emot en vaccination under kommande halv år.
Men framför allt så ser jag fram emot
ett litet barnbarn som kommer i Januari/februari.
Jag längtar till att kunna träffa alla igen.
Barnen med familjer och mamma.
Att få vara social.
Jag längtar till jobbet och alla underbara arbetskamrater.
Jag längtar till mitt bibliotek och alla härliga barn.
Det kommer, så småning om , men först
Glöm inte att fortfarande gäller:
Håll i och håll ut
Håll avstånd
Tvätta och sprita händerna
Följ alla restriktioner.
Ta hand om varandra.
Älska varandra.
Om alla tar ansvar så kommer det bli bättre..
Och till sist
