Oktober är snart ett minne blott....
Alla helgons dag !
En dag där vi hedrar och minns de som inte längre finns med oss.
Jag har tänt ljus och tänker på pappa idag.
I morgon är det nio månader sedan han somnade in.
Så ofattbart.
Sorgen och saknaden går inte att beskriva med ord.
Jag har haft så svårt att gråta.
Men idag rinner det floder utför kinderna.
Skönt och jobbigt samtidigt.
Tänker på alla de som förlorat någon i pandemin.
Och som på grund av den inte fick/kunde finnas där.
De som inte fick ha anhöriga vid sin sida.
De som inte kunde ha begravning och minnesstund.
Alla ensamma...
Jag är lyckligt lottad inser jag.
Att ha en stor familj som alltid finns där är tacksamhet.
Och även om man inte har daglig kontakt så har man varandra.
När det väl gäller, då finns man för varandra.
Att vara uppvuxen i en familj där det viktigaste var vi.
Att sen få egna barn och finnas för dom.
Det viktigaste var kärleken och tiden med varandra.
Nu växer familjen och barnen får egna barn.
Mitt fjärde barnbarn kommer i början av nästa år.
Att få uppleva den glädjen och kärleken är enormt.
Tacksamheten bara växer.
Och kärleken till familjen också.
Har varit skönt med några lediga dagar.
Jag har burit undan allt på balkongen..
Allt snyggt staplat i förrådet på framsidan.
Jag har målat brädorna till grinden.. så i morgon kommer den på plats.
Fixat med blommorna och plockat och dammat lite.
Men allt har gått i sakta mak.
Längtar efter att få börja pynta med ljusslingorna.
Blir så mycke ljusare och mysigare då.
Var rädda om varandra !!
