April och sol, just nu...
Så härligt väder vi har.
Älskar när sol och värme börjar infinna sig.
Fast just nu så är jag hemma och inne.
Hade ju Annahs pojkar här från långfredagen till tisdagen efter påsk.
Och det blev ju inte som jag tänkt att det skulle bli.
Vi skulle vara ute och ha mysigt.
Och visst hade vi det mysigt.
Lek, bus, bokläsning, rita, "dega" mm.
Video samtal med Mamma Annah och Henrik.
Malte blev sjuk i hög feber och förkylning.
Mormor fick ha nattjour.
Alvedon och ventoline.
På tisdagen hade Wilmer hög feber.
Och sen blev det min tur
Blev sjuk veckan efter påsk.
Förkyld och feber.
Tyckte jag var piggare och gick till jobbet i måndags.
Kände att jag inte var riktigt kurant.
En alvedon och bita ihop, så klarar jag nog tisdagen, tänkte jag.
Men kroppen vann och jag gick hem och intog ryggläge igen.
Så nu ligger jag här och snorar och snyter mig.
Hoppas på att det ska ge sig så jag kan jobba nästa vecka.
Så typiskt mig..
Jag vill ju jobba.
Men nu måste jag lyssna på kroppen och vila.
Fast egentligen har jag ju inte tid.
Måste börja baka.
Kakor och bullar ska göras.
Inför dagen då jag lämnar 50 nått och blir 60.
Hua ligen !!
Har alltid haft ångest när det ska komma en nolla
efter första siffran.
Ända sedan jag fyllde 30.
Varför??
Ja, tänk om jag visste det.
Åldern är ju egentligen bara en sffra.
Inombords känner åtminstone inte jag mig äldre.
Men spegeln säger en annan sak.
Och i kroppen känns det ju också.
Sen när man får höra:
" du har uppnått den åldern nu när ... bla bla bla"
Ja, ja ..detär lika här.
Bara att gilla läget och vara sig själv.
Men jag måste nog sänka kraven på mig själv.
Har en benägenhet att vilja göra mer än jag orkar.
Att vara till lags och finnas till hands.
Men just nu ska jag fokusera på mig själv.
Och fortsätta vila.
Jag återkommer alltid till min älskade familj.
Tacksamheten över det jag har i mitt liv.
Jag tänker en hel del när jag inte orkar så mycket annat.
Har slutat älta det som varit , men ibland kommer det tankar.
Med facit i hand så har jag lärt mig mycket om mig själv.
Och jag har fått det så bra.
Det har varit en kamp många gånger.
Man kan inte få saker och ting ogjorda,
man kan lära sig av det som varit.
Att välja att blicka framåt och vara positiv och göra det bästa av situationen.
Och det tycker jag att jag lyckats bra med.
Och då kommer tacksamheten.
Älskade familj...
Tack för att ni finns!!
