Skänker en tanke till alla som har det kämpigt på ett eller annat sätt.

Min tröst har varit att efter regn kommer solsken.

Jag hoppas det blir så för dig också!!

Det gör ont att växa som människa.

Men när man väl gått igenom det så kommer man ur det starkare.

Ibland måste man kanske ställa sig frågan:

"Hur vill JAG ha det".

 

När jag gick min medberoende behandling så tog jag till mig av det som sades.

"Mår du bra av det här, vill du leva så här, vad får du ut av det"

Jag och du är viktiga...

Upprepar mig säkert när jag skriver det här,

men det är så viktigt!!

Att lära sig att sätta sig själv först kanske låter egoistiskt.

Men om inte jag eller du mår bra, så mår inte de i vår omgivning bra heller.

Och att se till att man mår bra är inte egoistiskt.

Det är hälsosamt för alla!!