Håll i, håll ut och håll avstånd...
April och aprilväder.
Sol och värme blandas med snö, grått, blåst och regn.
Det har varit några ljuvliga dagar igen nu.
Och så kommer regnet och i morgon ryktas det om snöblask.
Men det är ju något vi är vana vid.
Men en pandemi blir vi aldrig van vid.
Inte ens restriktionerna blir man van vid.. eller.
Åtminstone så är det många som glömmer bort dom
eller ska jag säga struntar i dom.
Jag har varit och är väldigt noga med vad jag gör
och hur jag lever just nu.
Träffar Annah och pojkarna i bland..
Men dom vet jag ju att jag kan träffa.
Har varit ut till Eric med familj ett fåtal gånger.
Sist firade vi ju hans 35-årsdag utomhus.
Har inte haft Signe hos mig på jättelänge.
Jag får kämpa på till dess jag blivit vaccinerad.
Har inte träffat mamma sen oktober.
Och så får det nog vara till dess att jag blivit vaccinerad.
Jag jobbar med munskydd och visir och jobbar mycket hemifrån.
En del tycker nog att jag är överdrivet försiktig..
Men det struntar jag blankt i .
Speciellt nu när man hör hur det ökar och hur stort trycket är på vården.
Och alla åldrar drabbas..
Måtte det bli bättre snart.
Allt det här matas vi med varje dag..
Ändå verkar en del helt strunta i att vara försiktig.
Att man skiter i att man kan bli sjuk själv, det må så vara.
Men att man riskerar andras hälsa och liv..
Det gör mig så förbannad..
Speciellt som man på nära håll sett hur det kan drabba människor,
Tv:n är oftast på hemma hos mig.
Även om jag inte tittar så är det ett sällskap.
Någon pratar.. då behöver jag inte prata med mig själv.
Men man får höra en hel del elände..
Alla dessa dödsskjutningar som är... hua.
Och sen allt våld mot kvinnor.
Lyssnade häromdagen då man pratade om
att man måste ha hårdare straff mm.
Jösses... dom kanske ska börja med att ta misshandelsfall på allvar.
Innan det går så långt att någon dör.
Villkorlig dom och lite samhällstjänst i bästa fall.
Om det ens går så långt.
Läggs ner i brist på bevis..
Inte så konstigt att de drabbade inte vill anmäla.
Man vet vilken procedur man går igenom.
Månader av väntan och att återuppleva allt igen.
Händelser, bilder och utlåtanden...
Och så straffas inte den skyldige.
Den utsatta har lidit och får lida ännu mer.
det tar liksom aldrig slut.
Och är det fler förövare, då skyller man på varandra.
Blir frikända för man inte kan bevisa vem som gjorde det.
Jösses vad snedvridet...
Ja.. man hinner som sagt tänka en hel del
på det man matas med via tv och sociala medier.
Och det är mycket jag skulle vilja ändra på.
Jag vill tänka ljusare på framtiden.
Jag vill tro att man ska kunna leva som vanligt snart igen.
Jag vill kunna vara nära de jag älskar,
dom som betyder mest av allt för mig.
Men framför allt så är jag rädd om dom jag älskar.
Jag skyddar dom och mig själv för att vi ska få
många fina år framåt.
Ett enkelt val även om det är jobbigt och gör ont i hjärtat ibland.
