Efter den underbara sommaren, med massor av värme och sol,

så känns regn och rusk en dag helt ok.

Jag har haft en bra sommar.

Umgåtts en del med barn och barnbarn.

Har blivit mormor till en underbar liten kille.

Livets efterrätt sägs det.

Och jag kan bara hålla med.

 

Jag känner mig så lyckligt lottad,

som har så fina barn och barnbarn.

När barnen mår bra så mår jag bra.

Jag är stolt över dem.

Två av dem har bildat egna familjer.

Och de har underbara partners.

Det är lätt att tänka på vad barnen fått gå igenom

som barn och tonåringar.

Men jag gjorde det bästa jag kunde med de "verktyg" jag hade.

Under resans gång så har ju jag fått en del "aha" upplevelser.

Jag har kunnat utvecklas själv och jag har tagit ansvar.

Barnen har alltid varit nummer ett i mitt liv.

Jag har inte alltid kunnat ge dem det materiella.

Men jag har alltid kunnat ge dem av min kärlek .

Och det är väl det absolut viktigaste.

Att vara en närvarande och stöttande förälder.

Att lära dem det grundläggande i livet.

Jag är själv uppvuxen i ett kärleksfullt hem

och jag vet hur mycket det betyder.

Så länge barnen mår bra och är lyckliga

så är jag också det.

Och jag tror inte att det spelar någon roll hur gammal man blir,

barnen är alltid mina barn.

Och behöver de mig, så finns jag där.

De vet dom.

Och det samma gäller barnbarnen.

Jag är en närvarande och kärleksfull farmor/mormor.

Det är så många som tyvärr inte får ha det så.

Och barnen är vår framtid.

Så grunden de får är så viktig.