Som vanligt så springer tiden iväg.

Och vi  går tack och lov mot ljusare tider..

Jag tror alla hoppas på  vaccin och ett normalare liv snart.

Och dom flesta längtar nog  efter vår och sommar.

Jag har kommit i gång och börja jobba efter min sjukskrivning.

Men jag har fortfarande inte fått svar på vad det var jag drabbades av.

"Det kan vara.. vi ska titta i mikroskåp.. ny undersökning behövs.. vi ligger efter"

Den här veckan ska jag göra en undersöknig och så ska jag in och ta prover.

Sen har jag fått en telefontid.. den 15 februari..

Alltså nästan 3 månader efter jag insjuknade....

Jag har ont av och till.. men det ska avhjälpas med alvedon.

Det är väl kanske oron som är värst.. att inte veta.

 

Jag jobbar , mycke hemifrån.

På jobbet är det munskydd.. ett 95% säkert ..

Dyrt som bara den.. men en billig försäkring.

Ibland är det både munskydd och visir.

Jag har verkligen hållt mig till alla restriktioner .

Träffar inte många och håller mig på avstånd.

Man har kommit in i det nu.. lika så att handla på nätet.

Fungerar verkligen bra.

 

Visst är det väl tråkigt ibland, att inte kunna vara så social som man vill.

Men samtidigt så är det skönt.

Jag trivs i min lägenhet och det gör mig inget att vara själv.

Ingen som ställer krav óch ingen psykisk stress.

Jag, Inga och dammråttorna har det toppen.

 

Träffar ju Annah med familj ibland.

Och facetimar.. speciellt med Wilmer.

Har varit ut en sväng till Eric med familj också.

Vi har ju knappt träffats under den här tiden.

Facetimar ibland och får massor av kort och filmsnuttar.

Johan träffar jag på jobbet.

 

I går var det ett år sen pappa somnade in.

Det kommer över mig ofta.

Saknaden är enorm.

Det är så ofattbart och overkligt.

Jag tänder ofta ljus i min "pappa hörna" som jag gjort.

Jag har många fina minnen och många fina bilder.

Tittar ofta i gamla album.

Hittade ett kort som var " rätt typiskt" för hur det var när barnen var små.

Morfar var alltid bjuden på kalas och julgransplundringar.