Idag är det en månad kvar till julafton.

Ofattbart.

Snön kom och den försvann.

Får gärna komma lite snö och lägga sig på -5.

Men men...det är ju inte december...än.

 

Jag har varit hemma i ett par dagar igen.

Vi har drabbats av en hemsk förkylning, med halsont, feber och hosta.

Sambon har varit jättedålig men han sliter på ändå.

Själv orkar jag ingenting känns det som.

Det har varit lite mycke nu och kroppen protesterar.

Men så blir det ju alltid när jag blir sjuk eller trött.

Sen är det ju förkylningstider nu.

Var och varannan är ju dålig den här tiden på året.

Men efter regn kommer solsken.

 

I morgon ska jag försöka jobba tänkte jag.

Ska ha bokråd i biblioteket.

Det är ju första advent på söndag så vi ska städa ,

julpynta ,lyssna på julmusik ,äta pepparkakor och dricka saft.

Det ska ju vara elevernas bibliotek så

att låta dem ta hand om "julandet" tyckte jag var en perfekt idé.

 

Ja juletider ja...

 

 

Tankarna går till alla barn som oroar sig för julen,

i stället för att glädjas och längta.

Tro det eller ej, men så är det faktiskt.

Ledighet och alkohol som orsakar ångest och rädsla.

Visst, man kan dricka med måtta.

Men alla människor klarar ju inte det.

Så varför dricka, man borde kunna avstå på julaftonen.

Men det är vad jag tycker och jag vet att en del

tycker att jag är fånig, men det skiter jag blankt i.

 

Jag hamnar återigen i samma ämne.

Respektera varandra, ta hand om varandra, var ärliga mot varandra,

var kärleksfulla och älska varandra.

Vi lever här och nu och vi vet inte hur morgon dagen ser ut.

Ja till och med nästa timme vet vi inget om.

Jag har lärt mig så mycket de senaste åren.

Och jag utvecklas som männsika hela tiden.

Jag är så tacksam för det jag har i livet.

Många gånger så kanske jag inte visar det på rätt sätt.

 

Nu ska jag dricka te med honung och bara vara.

Ha en fortsatt trevlig torsdag.