Oj vad fort tiden går...
Snö ute och solen visar sig idag.
Själv sitter jag i morgonrock, tittar på vinterstudion och dricker påtår.
Har en massa borde och måste som ligger över mig.
Det får jag beta av lite i taget.
Måste lyssna på kroppen och det är precis det jag gjort nu.
Har sovit dåligt i månader, pga värk i ett ben.
Var på min andra stötvågsbehandling i onsdags.
Sen har jag bara vilat.
Efter behandlingen så sov jag två nätter och sov länge.
Sen körde det i gång igen.
Nästa behandling är om två veckor och då ska jag även få akupunktur.
Jag är van att leva med värk, men det här har varit och är en pina.
"Sluta rök så mår kroppen bättre, det påverkar din smärta"
(Har varit rökfri i två månader nu )
Får man inte sova så blir man ju mer knäpp än vanligt.
Men det är bara att gilla läget, det finns de som har det värre.
Är det något jag lärt mig så är det att vara tacksam för det lilla.
Att ha tak över huvudet, mat på bordet, ett arbete och en underbar familj..
Det är något STORT att vara tacksam för.
Som det ser ut i världen i dag så är jag så tacksam för allt jag har.
Det gör så ont i mig när jag tittar på nyheterna.
Krig som utplånar familjer och lämnar de som är kvar i en
fruktansvärd misär.
Maktmissbruk , krigsbrott och elände.
Allt för att det finns de som vill ha mera makt.
När ska det ta slut?
Jag måste "stänga av" för att inte bli tokig.
Alla har nog sina egna "problem".
Och man är ju sig själv närmast.
För mig har alltid barnen varit det som jag prioriterat.
Jag har säkert gjort fel och tagit fel beslut många gånger.
Men barnen har alltid varit viktigast.
Trygghet, kärlek, närhet, närvaro, tillit, lyssna och finnas..
Barn behöver en trygg uppväxt.
Alla är ju olika, men som en närvarande förälder
så lär man nog sig barnens olika signaler.
Vi vill ju att våra barn ska vara trygga och älskade.
Jag har ju förmånen att få vara farmor och mormor oxå.
En lycka och kärlek som inte går att förklara.
Det bara finns där.
Så tacksam för mina barn som idag är vuxna.
Förälder är man oavsett hur gamla barnen är.
Oroar sig gör man ibland oxå.
Men mest glädjer man sig åt att de är just de dom är.
Man är stolt och lycklig helt enkelt.
Och jag finns där om de behöver mig.
Oavsett vad det är och vilken tid på dygnet det är.
Kan jag hjälpa till så gör jag det.
Ja, nu är det lördag...
Jag ska väl ta och resa mig ur soffan och försöka
göra lite nytta idag.
Men jag lyssnar på kroppen och tar det i sakta mak.
Var rädd om varandra!
Ta hand om varandra!
