Glädje och sorg har kantat årets första månader....
Det är länge sedan jag skrev något.
Och jag har tänkt skriva, men inte förmått mig.
Nu plitar jag ner några rader mellan febertopparna.
Har legat i hög feber och dunderförkylning med hemsk hosta,
i flera dagar, kanske influensa,vem vet.
Det har varit en tuff start på 2020.
Det har varit både glädje och sorg.
Den 18 januari blev jag farmor igen.
Till en liten underbar, fin liten kille.
Känslan att få hålla honom och känna doften av bebis,
Så ljuvligt !!
Ett farmors gullhjärta till, mitt tredje barnbarn.
Det är egentligen ofattbart.
Stora syster Signe är stora tjejen nu.
Lika rolig och go som alltid.
Ser fram emot våra bakstunder som vi ska ha..
Vi ska baka " dammsugare, chokladbollar och choladmuffins
med hallon, blåbär och jordgubbar i " om Signe får bestämma.
Det har varit tuffa dagar det här året.
Pappa blev sämre i början på året.
Vi kämpade för att han skulle få slippa sjukhuset, för dit ville han inte.
Och min syster är beundransvärd.
Hon kan vårdsvängen bra och tröck på där det behövdes.
Så pappa fick tillslut det han behövde för att kunna vara kvar hemma.
Den första februari fick himlen en ängel till.
Min älskade pappa somnade in.
Han slipper lida längre och har fått frid och ro.
Men sorgen och saknaden är stor.
Det känns så overkligt på något sätt.
Sov gott lilla pappa, älskar dig !
.
